Lars-Emil
Kombinera renskötseln med familjelivet
I Tänndalen bor Lars-Emil med sin sambo Anna och sina tre barn. Det är i slutet av april och en av de mest hektiska perioderna på året för en renskötare. Det är nu kalvarna föds. När vi får tag på honom är han däremot hemma med sin familj. De har nämligen fått sitt tredje barn i dagarna.
För Lars-Emil var det en självklarhet att gå i sina fäders fotspår och satsa på renskötseln. I Röros gick Lars-Emil renskötargymnasiet för att sedan ta över sin pappas renar i Sverige. Då började arbetet med att bygga upp hjorden. För att hjorden ska vara hållbar gäller det att inte öka för snabbt utan att bara spara några fler vajor för varje år.
- “Det är såklart en rejäl satsning, och yttre faktorer spelar väldigt stor roll för om de nya kalvarna ska klara sig eller inte. Du vet inte om det kommer gå bra eller dåligt, oftast går det lite både och. Därför krävs det att man är målinriktad och att man jobbar hårt.”
Följ med på kalvmärkning
Väckarklockan ringer efter middagen, närmare bestämt sju på kvällen. Det är strax efter midsommar och dags för en av årets höjdpunkter, kalvmärkningen. Då samlas alla, gammal som ung, för att få se de nya kalvarna men inte minst för att hjälpa till.
Renarna styr dygnsrytmen. För att slita mindre på renarna sköts märkningen på natten. Temperaturen har hunnit svalna lite, men tack vare tiden på året är det ändå tillräckligt ljust. När arbetet börjar har klockan hunnit bli 21 och första uppgiften är att samla ihop alla renar för att sätta nummerbrickor på de nya kalvarna. Det är inte gjort i en handvändning och rätt som det är klockan midnatt och då behöver både människor och renar en paus.
Norr om polcirkeln går solen inte ner under horisonten en period under juni och juli. Det är midnattssolen. Söder om polcirkeln är det istället midnattsljus, då solen är strax under horisonten men ändå sprider en stor del av sitt ljus över landskapen.
När alla återhämtat sig börjar arbetet med att para ihop kalvens nummerbricka med märket på dens mamma, vajan. Kalvarna märks med samma märke som dess mamma, så att det syns att det är samma same som äger dem.
Inte förrän nio på morgonen är arbetsdagen slut, och så fortsätter det i en dryg vecka. När alla kalvar är märkta kan alla renar släppas ut igen för att få beta och äta upp sig innan vintern.
Den ultimata drivkraften
Han och Anna träffades under just kalvmärkningen för några år sedan. När det är kalvmärkning är det fest, och Jon-Henrik spelade uppe på kalfjället. Det är inte är en självklarhet att förstå varann när man kommer från olika kulturer. Men Anna hade redan ett genuint intresse för den Samiska kulturen.
Det är Lars-Emil har huvudansvaret för renarna i familjen. I och med det blir det såklart långa dagar och nätter från familjen. Men det hårda arbetet till trots, skulle han inte vilja göra något annat. Alla dagar i skog och på fjäll tillsammans med renarna är för att föra traditionen vidare till generationer efter honom, precis som generationerna innan gjort för honom.
- “Jag vill att barnen ska ha möjligheten att kunna ta över om de önskar. Det är min absolut bästa drivkraft. Kanske är det en generell drivkraft för de flesta renskötare, att livsstilen ska leva kvar till nästa generation. Det är det absolut finaste arvet vi kan ge.“
Samarbetet med Jillie
- “Vår kultur handlar om att både ge och ta. Inom vår verksamhet är det många faktorer som spelar in hela tiden, som väder vind och rovdjur till exempel. Då krävs det att vi samarbetar för att det ska fungera. I och med det blir ett lokalt slakteri en trygg kugge för vår verksamhet, både för oss som renskötare och för bygden vi verkar i. Men inte minst för djuren med kortare transporter. Och som en fantastisk bonus blir den färdiga produkten av hela kedjan helt och hållet lokalproducerad.” – Lars-Emil
